Guds Flod (Swedish Edition)

Strävan efter lycka

“Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen. “ (Ps 96:5)

På Reddit finns det en underkategori som heter whatisthisthing (svenska: vad är det detta?) På denna sida lägger människor upp bilder på föremål som de har hittat men inte kan identifiera. Många föremål är ganska intressanta och gåtfulla, tills någon kommer med en förklaring. En användare delade till exempel en bild på ett hårt, äggformat föremål som hittats på en strand med ordet ”Maxer” ingraverat på. Till slut identifierade någon det som ett substitut för ägg. Hönor blir ibland lynniga och krossar sina egna ägg, men när riktiga ägg ersätts med dessa surrogat luras hönan att tro att hon fortfarande sitter på sina ägg och slutar förstöra dem. En annan användare publicerade en bild på ett litet ”rum” nära taknocken på en gammal ladugård. Det fanns ingen synlig ingång och det verkade mystiskt. Någon förklarade att det var en boplats för ladugårdsugglor, oskadliga fåglar som hjälper till genom att äta gnagare.

Dessa exempel illustrerar en bredare sanning: för att identifiera något korrekt behöver man veta vad det är till för. Utan att förstå ett objekts syfte är det svårt att definiera vad det verkligen är. Samma princip gäller för människor. För att förstå vad en människa är måste vi fråga: vad är en människa till för? Vissa tror att människor inte är något annat än en slumpmässig biprodukt av blinda evolutionära krafter. Om det är sant, har livet inget inneboende syfte. Men bara de mest hängivna ateisterna verkar verkligen nöjda med den slutsatsen. De flesta människor, oavsett om de erkänner det eller inte, längtar fortfarande efter att förstå varför vi är här. Vissa filosofer hävdar att uttrycket ”livets mening” är felaktig i grunden, att orden ”mening” och ”liv” inte hör ihop, men det är som att säga till ett gråtande barn: ”Du behöver inte din mamma. Sluta bara gråta.” Oavsett hur klokt argumentet må vara, försvinner inte vår längtan efter mening bara för det. Vi slutar inte söka bara för att någon hävdar att sökandet i sig är ogiltigt.

I sitt verk den nikomachiska etiken beskrev Aristoteles lycka som det ultimata målet för människans liv. Han började med att skilja mellan handlingar och mål. Det mesta vi gör är på grund av något annat. Vi tjänar till exempel pengar, inte för att ha pengar, utan för att använda dem till andra saker. Men lycka, sa Aristoteles, är annorlunda; det är något vi önskar för dess egen skull. Därför står det som det högsta goda och det ultimata syftet med livet.

Det grekiska ordet som Aristoteles använde för lycka är eudaimonia, som kommer från orden eu (god) och daimon (gudomlighet eller ande). Detta innebär att lycka är något som ges av gudomlig nåd, en gåva av välvilja från gudarna. Denna idé skiljer sig kraftigt från hur moderna människor ser på lycka. För oss är lycka inte något som ges; det är något vi kämpar för, något vi förtjänar. Liksom Chris Gardner i Jakten på lycka känner vi behovet av att jaga lycka genom kamp och uthållighet så att vi en dag kan se tillbaka, som Frank Sinatra, och säga: "Jag mötte allt, jag stod rakryggad och gjorde det på mitt sätt."

I den moderna synen är lycka inte bara ett mål, utan en bekräftelse på vår självständighet och beslutsamhet. Tanken på att passivt ta emot den är nästan kränkande för oss, men tidigare betraktades lycka i stor utsträckning som något som gavs, inte något man tog för sig. Till och med det engelska ordet ”happy” kommer från hap, som betyder ”tur” eller ”lycka”. På tyska betyder ordet Glück både ”tur” och ”lycka”. Historiskt sett var alltså att vara lycklig samam som att vara lyckosam. Men så tänker vi inte idag. Vi planerar för lycka. Vi bygger system och strategier för att uppnå den. Vår strävan är så intensiv att Bertrand Russell en gång beskrev den som "The Conquest of Happiness" (Lyckans erövring).

Pengar

Idag är nästan alla överens om att två saker är nödvändiga för lycka: pengar och kärlek. Låt oss fundera på dem, med början på pengar.

Pengar är en koncentrerad form av värde. Allt i livet har något slags värde, men pengar fångar det värdet i en form som kan lagras, mätas och bytas. Det är användbart eftersom det är lätt att hantera, ungefär som socker, som innehåller kalorier i en lättanvänd form. Denna enkelhet och effektivitet gör pengar till något otroligt attraktivt.

Kristendomen har historiskt sett haft två olika inställningar till pengar. I traditionell katolsk lära betraktas fattigdom som en dygd. Tillsammans med kyskhet och ödmjukhet ses det som ett tecken på andlig hängivenhet. I denna tradition har ett liv utan pengar (frivilligt eller på annat sätt) betraktats som en väg till helighet. Å andra sidan, som sociologen Max Weber påpekade, tenderar protestanter att se mer positivt på pengar. John Wesley, metodismens grundare, sammanfattade denna inställning på ett berömt sätt: ”Tjäna allt du kan, spara allt du kan, ge allt du kan.” De flesta protestanter anser att så länge rikedom används för Guds ära är det inget att skämmas för.

Men båda synsätten har sina problem. Jag växte upp i Sydkorea, ett fattigt land som blev rikt under min livstid. Jag minns hur det var att leva i fattigdom. Förr stod Sydkorea inför otaliga problem: politiskt förtryck, korruption, underutvecklad infrastruktur och brist på tillgång till utbildning och hälsovård. Men i takt med att ekonomin växte löstes eller lindrades många av dessa problem (även om nya problem, som ökande psykisk ohälsa, har uppstått).

De flesta fattiga länder har liknande problem: politisk instabilitet, systematisk korruption, barn som inte kan gå i skolan och människor som dör av sjukdomar som kan behandlas. Fattigdom hindrar ofta människors utveckling. Det är därför missionärer ofta engagerar sig i ekonomiskt utvecklingsarbete. Fattigdom kan vara en andlig fälla som får människor att kompromissa, stjäla, ljuga eller försumma sina familjer. Desperata människor är mer benägna att ta desperata risker. Även om fattigdom i vissa sammanhang kan vara ett uttryck för hängivenhet, kan den också fånga människor i en cirkel av lidande.

Med det sagt är det få människor idag som frivilligt väljer fattigdom. De flesta vill tjäna mer, och det snabbt. De fascineras av berättelser om människor som blivit rika över en natt, vare sig det är genom att vinna på lotteri, investeringar i nystartade teknikföretag på 1990-talet eller genom att hoppa på kryptovalutor idag. Denna hunger efter snabb rikedom leder ofta människor in i bedrägerier eller riskfyllda satsningar. Även vanliga ekonomiska strävanden är fyllda av stress. Företagare står inför ständig press, risker och svåra beslut. I jakten på rikedom är det lätt att förlora Gud ur sikte. Det är därför Paulus gav en stark varning:

”Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.” (1 Tim 6:10)

Kapitalismen är ett system som drivs av begär. Om människor slutade att vilja ha mer skulle ekonomin stanna upp. Därför uppmuntras vi att ständigt längta. Längta efter nya telefoner, större hus, eller snabbare bilar. Reklamen viskar dessa begär i våra öron varje dag och övertygar oss om att vi behöver mer, och sedan ännu mer än så. Och när vi väl tror på det inser vi att vi behöver mer pengar för att få dessa saker. Detta, säger Paulus, är hur vi till slut blir genomborrade av ”många plågor”.

Pengarnas fördelar och begränsningar

Trots sina faror är pengar attraktiva av flera skäl. För det första ger de små nöjen. Om du förväntar dig att pengar ska ge stor glädje kommer du sannolikt att bli besviken. Djupa nöjen kommer ofta med smärta. Som Sokrates observerade i Faidon: ”Nöje och smärta är förenade i ett enda huvud.” Överdriven njutning av saker som mat, alkohol eller droger leder till lidande. Men pengar kan köpa mindre glädjeämnen: en god kopp kaffe, en snygg klädsel eller en ny telefon. Dessa saker kanske inte förändrar livet, men de är ändå något som ger njutning.

För det andra löser pengar små problem. När man är fattig kan även små saker kännas överväldigande. I Vittorio De Sicas film Cykeltjuven blir en man bestulen på sin cykel. Eftersom hans jobb är beroende av cykeln innebär förlusten att hela hans familj riskerar att hamna i fattigdom. Det är en kris. För en fattig person kan vad som helst snabbt utvecklas till en kris. Jag hade en gång en vän som inte kunde delta i en fest där man bytte presenter eftersom han inte hade råd med en liten present. Det som borde ha varit en rolig aktivitet blev en källa till skam för honom. Jag minns också tider när jag var ung och fattig. En dag åkte jag med en grupp i en minibuss till snabbköpet. Jag följde med bara för skojs skull, utan pengar att köpa något för. Jag hade inte insett att jag skulle behöva betala femtio cent för resan. Generad och oförmögen att betala klev jag ur och gick hem. Den typen av obehag kunde ha undvikits med bara lite pengar. När man befinner sig i en sådan situation kan ordspråket ”pengar kan ge allt” (Pred 10:19) verkligen kännas sant.

För det tredje ger pengar lycka, i alla fall om man är fattig. När man har väldigt lite förbättrar pengar verkligen livskvaliteten. Men när man väl vant sig vid att ha tillräckligt försvinner glädjen. Det är välkänt att när inkomsten når en viss gräns (cirka 75 000 till 100 000 dollar per år) ger en högre inkomst inte ökad lycka. I rika länder är människor inte lyckliga bara för att de är rika; det är normalt för dem. Faktum är att de ofta oroar sig för att förlora det de har. För dem blir pengar en källa till ångest snarare än till glädje.

Pengar har också tydliga begränsningar inom några av livets viktigaste områden. För det första kan de inte garantera goda relationer. Som The Beatles uttryckte det: ”Pengar kan inte köpa kärlek.” Visst, vissa kvinnor attraheras av rikedom, men det är ett alltför förenklat sätt att se på relationer. Även om någon älskar dig för dina pengar finns det ingen garanti för att kärleken kommer att bestå. När det kommer till dina barn hjälper pengar ännu mindre. Du kanske antar att dina barn kommer att vara tacksamma för ditt ekonomiska stöd, men så är ofta inte fallet. Kärlek kan inte köpas.

För det andra kan pengar inte garantera god hälsa eller lång livslängd. De kan hjälpa dig att få tillgång till bättre sjukvård, och statistiken visar att rikare människor lever längre. Monaco, ett land med miljonärer, har till exempel en av den högsta förväntade livslängden i världen. Men pengar kan inte garantera hälsa. Rika människor dör fortfarande unga i olyckor eller av sjukdomar, och ingen mängd rikedom kan förhindra det.

För det tredje har pengar begränsad makt i juridiska frågor. En bra advokat kan kosta en förmögenhet, men det garanterar inte att du slipper fängelse. Idealt sett skall lagen vara opartisk och behandla rika och fattiga lika. I domstol kan pengar inte skydda dig från de juridiska konsekvenserna av dina handlingar.

Så även om pengar är användbara och kan göra livet bekvämare, så har de inte all makt. Pengar kan inte köpa det som verkligen betyder något. Men att vara rik är inte fel i sig. Paulus sa inte till rika människor att de skulle ge bort allt. Istället sa han till dem hur de skulle leva väl med sin rikedom:

“Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig. Då samlar de åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet. “(1 Tim 6:17–19)

För det första bör rika kristna undvika arrogans. Många rika människor tror att deras åsikter är viktigare bara för att de har pengar. Men Paulus varnar för denna inställning. För det andra bör de inte sätta sin tillit till rikedom, eftersom rikedomar är instabila. Som Eugene Petersons parafras i The Message är pengar ”här idag och borta imorgon”. Vi behöver sätta vårt hopp till Gud, som generöst ger oss allt för vår njutning. Slutligen bör de rika vara generösa. Deras rikedom är en gåva som är avsedd att välsigna andra. Jag känner flera kristna som gör detta väl: de stöder mission, finansierar församlingsarbete och hjälper människor i nöd. De har en viktig roll i Guds verk i världen.

Eftersom både rikedom och fattigdom innebär andliga utmaningar bad Agur:

“Håll falskhet och lögn ifrån mig. Ge mig varken fattigdom eller rikedom, men ge mig den mat jag behöver. Annars kan jag bli så mätt att jag förnekar dig och säger: “Vem är Herren?” Eller så fattig att jag stjäl och vanhelgar min Guds namn.” (Ords 30:8-9)

Paulus, som troligen kom från en rik familj, fick utstå många svårigheter, däribland fattigdom, i sin tjänst för Jesus. Medan han satt fängslad i Rom hjälpte ingen kyrka honom ekonomiskt, förutom det försenade stödet från församlingen i Filippi. (Fil 4:15) Detta skapade ett allvarligt problem, eftersom de romerska fängelserna inte tillhandahöll tillräckligt med mat och förväntade sig att fångarna skulle förlita sig på proviant från vänner och familj. Efter årtionden av missionsarbete befann sig Paulus i fattigdom och riskerade att svälta. Ändå grubblade han inte över sina svårigheter. I sitt tackbrev till de i Filippi skrev han:

“Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” (Fil 4:11–13).

Paulus förhöll sig likgiltig inför både fattigdom och rikedom, eftersom han genom Gud kunde möta båda situationerna utan att bli högmodig eller modfälld. Pengar, eller bristen på pengar, hade ingen makt över honom.

Kärlek

En annan viktig sak som människor söker i sin strävan efter lycka är kärlek. C.S. Lewis noterade att vår moderna uppfattning om romantisk kärlek till stor del går tillbaka till den höviska kärlekstraditionen i 1100-talets Frankrike. Innan dess betraktades kärleken ofta antingen som en farlig galenskap (något som drev annars förnuftiga människor, särskilt kvinnor, till brott och vanära, som i fallet med de tragiska figurerna Medea och Dido) eller som en lättsam, humoristisk distraktion, som den skildras i Ovidius verk. Den betraktades inte som en central eller ädel del av livet, men i medeltidens Europa började denna syn förändras. Trubadurpoeter i södra Frankrike började sjunga om en annan sorts kärlek: idealiserad, passionerad och ädel. Denna höviska kärlek höjde den romantiska längtan till något vackert och till och med andligt. Med tiden formade den på ett djupgående sätt den västerländska kulturens förståelse av kärlek.

I modern tid har kärleken blivit ännu mer kraftfull i den populära fantasin, särskilt när den kom att förknippas med äktenskapet. Under större delen av mänsklighetens historia var äktenskapet främst en familjeangelägenhet. Partner valdes utifrån familjens intressen, inte personliga känslor. I det förmoderna Korea såg paren varandra för första gången på sin bröllopsdag. Men under 1700-talet, med individualismens uppkomst i väst, började människor välja sina äkta makar utifrån personliga känslor och romantisk attraktion. Idag lever vi i en värld där kärleken inte bara värdesätts, utan har blivit en idol. Människor säger att de "älskar att älska" och tror verkligen att om de bara kan hitta den sanna kärleken, så spelar ingenting annat någon roll. Kärleken blir i detta kulturella sammanhang det högsta möjliga goda.

Kärlekens utveckling

För dem som inte tror på Gud erbjuder evolutionär psykologi en annan förklaring till kärlekens kraft. Enligt denna teori är vi biologiskt programmerade att attraheras av vissa egenskaper hos det motsatta könet, eftersom dessa egenskaper hjälpte våra förfäder att lyckas fortplanta sig. Ta till exempel en man som bara attraheras av kvinnor som passerat fertil ålder. Ur genetisk synvinkel skulle sådana preferenser inte föras vidare, eftersom dessa kvinnor inte kan få barn. Däremot var män som drogs till unga, friska och fertila kvinnor mer benägna att föra vidare sina gener. Så män är ättlingar till dem som föredrog ungdom och skönhet, egenskaper som förknippas med fertilitet och hälsa. Det är därför män vanligtvis dras till unga och vackra kvinnor; det är en instinktiv signal som återspeglar en framgångsrik evolutionär strategi.

För kvinnor ser det evolutionära mönstret lite annorlunda ut. Kvinnor som drogs till inkompetenta eller känslomässigt otillgängliga män hade sannolikt svårt att överleva eller uppfostra barn. Å andra sidan var kvinnor som föredrog kompetenta, känsliga och pålitliga män mer benägna att få stöd, omsorg och kunna uppfostra barn framgångsrikt. Vi är alltså biologiskt programmerade att söka vissa egenskaper hos en partner, och när vi hittar dem känner vi glädje. Den glädjen (känslan av att vara kär) är en evolutionär belöning.

Oavsett om du ser det som gudomlig design eller evolutionär programmering är en sak klar: vi älskar att älska. Vi söker inte bara kärlek i verkliga livet, utan konsumerar också oändliga berättelser om det i film och tv. Populära filmer och tv-serier speglar ofta våra fantasier. Ta till exempel Notting Hill, en manlig fantasi om en vanlig man som av en slump träffar en glamorös filmstjärna, som sedan blir djupt och villkorslöst förälskad i honom. På samma sätt visar The Big Bang Theory socialt obekväma nördar som hittar kärleksfulla, förstående partners som avgudar dem. I How I Met Your Mother inser huvudpersonen till slut att hans sanna kärlek är den bästa vännen som alltid funnits där. Och Vänner kretsar kring en sammansvetsad grupp på sex personer, varav fyra gifter sig med varandra. Dessa serier och filmer tilltalar oss inte för att de speglar verkligheten, utan för att de skildrar det vi önskar skulle hända. Även om det kan vara svårt att hitta den sanna kärleken, ger dessa fiktiva världar oss en glimt av det vi längtar efter. Och även om vi inte upplever det själva, finner vi glädje och tröst i att se andra hitta det, åtminstone på skärmen.

Pengarnas och kärlekens lockelse

I grekisk mytologi finns en berättelse om Paris, en prins av Troja, som ombads att välja den vackraste av tre gudinnor. Varje gudinna erbjöd honom något i gengäld: makt, visdom och kärlek. Paris valde den som lovade kärlek, Afrodite, kärlekens gudinna. Hans val är talande. Det tyder på att människor, när de får välja, tenderar att värdesätta kärlek mer än makt eller visdom.

Afrodite dyrkades över hela Medelhavsområdet. Hon var känd som Afrodite i Grekland, Venus i Rom och Ishtar i Mesopotamien. I Kanaan kallades hon Astaroth. Bibeln berättar att när Josua dog, ”Så övergav de Herren och tjänade Baal och Astarterna.” (Dom 2:13). Israel, som var kallat att föra Guds ljus till Kanaan, blev istället påverkade av den kanaaneiska religionen och började dyrka deras gudar. Baal var en stormgud som förknippades med fruktbarhet och lovade rikedom genom goda skördar. Astaroth, kärlekens gudinna, lovade romantisk kärlek och sexuell tillfredsställelse. Lockelsen var stark: dyrka dessa gudar, så får du rikedom och njutning.

Är det annorlunda idag? Det moderna samhället ger fortfarande samma löften. Om du följer dess vägar, om du dyrkar ”denna världens gud”, kommer du att belönas med pengar och sex. Lockelsen har inte förändrats, bara förpackningen.

Animism är en form av religion som fångar upp detta löfte. Den är enkel och direkt: den använder avgudar för att representera gudar i naturen, och genom dessa gudar söker människor rikedom, njutning och skydd. När Paulus systematiskt förklarade evangeliet i sitt brev till romarna, började han med att konfrontera animismens avgudadyrkan:

“De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.” (Rom 1:22–23)

N.T. Wright hävdar att denna passage avslöjar avgudadyrkan som den grundläggande mänskliga synden. Avgudadyrkan finns i alla kulturer genom historien. Varför? För att det är en förvrängning av något som ursprungligen var gott. Paulus skriver: “Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.” (Romarbrevet 1:20). Gud uppenbarade sig genom naturen, i avsikt att människor skulle se skapelsens majestät och söka Skaparen. Men istället för att tillbe Gud tillbaka själva skapelsen. De gjorde avgudar ”som liknade dödliga människor och fåglar och djur och kräldjur”.

Gudar i denna värld

Animismen har många namn. När den omfattar många gudar kallar vi den polyteism. När den utövas av vanliga människor i traditionella kulturer kallar vi den folkreligion. När den utövas utanför den judisk-kristna världen kallar vi den för hedendom. Men eftersom alla dessa former innefattar en tro på andar som ger naturen liv, kommer vi att använda termen animism.

Även idag är många animistiska praktiker en del av våra liv, även om vi inte alltid känner igen dem. Veckodagarna är uppkallade efter animismens gudar; torsdag kommer från Tor, och det italienska Giovedì (också torsdag) kommer från Jupiter. Julgranen, som nu är en självklar del av julen, kommer från en dyrkan av träd. Bibeln associerar aldrig julen med ett träd, men eftersom dyrkan av träd var så utbredd påverkade den den kristna traditionen.

New Age-rörelsen är idag den andliga marknadsplatsen för animism. Den blandar allt från hinduism och traditionell europeisk magi till yoga, alternativ medicin och meditation. Den är tilltalande eftersom den hämtar mycket från animismen, som fortsätter att utöva ett starkt inflytande över den mänskliga själen.

Eftersom animismen fokuserar på att uppnå goda saker i detta liv, inkluderar den ofta metoder för spådom. Om man känner till framtiden kan man undvika katastrofer eller ta vara på möjligheter. Astrologi är ett klassiskt exempel. Den lär ut att stjärnorna, som högre varelser, påverkar människans öde. Shakespeare återspeglade denna tro i Romeo och Julia när han kallade dem ”stjärnförälskade älskande”. Idén är gammal men fortfarande levande. Människor läser horoskop i tidningar och på internet. Vissa använder stjärntecken för att förstå personligheter eller testa romantisk kompatibilitet. Augustinus, som levde i en tid då astrologi var allmänt accepterat, motsatte sig det starkt. Han ifrågasatte idén genom att fråga: “Om tvillingar föds under samma stjärna, varför blir deras liv ofta så olika?” Han kritiserade också astrologin för att undergräva det moraliska ansvaret; det fick människor att känna att deras handlingar bestämdes av stjärnorna, inte av val.

Förfädersdyrkan, som är särskilt vanlig i östasiatiska kulturer, är en annan form av animism. Förfäderna behandlas nästan som gudar. Människor erbjuder dem mat för att få välsignelser. Denna struktur (att erbjuda mat i utbyte mot favörer) är ett klassiskt exempel på animism. Konfucianismen införlivade den i ett mer filosofiskt system, men rötterna förblir desamma.

Lycklig och välsignad

Den djupaste kontrasten mellan animism och kristendom ligger i det slutgiltiga målet. Animism existerar för människorna; dess gudar är verktyg för att ge människor välstånd, kärlek, säkerhet och hälsa. Kristendomen, däremot, existerar för Gud. Dess syfte är inte människans välbefinnande utan gudomlig ära. Många människor förväxlar detta. De tror att kristendomen är ett sätt att få välsignelser. De tror att om de ger till Gud (eller oftare till kyrkan eller en pastor), så kommer Gud att belöna dem med pengar, helande eller relationer. Men det är inte evangeliet. Många kristna predikar framgångsteologi, som lovar rikedom och hälsa. Men att följa Jesus innebär ofta smärta och lidande. Det är därför Paulus sa: ”Så kommer alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att bli förföljda” (2 Tim 3:12)

Jesus sa aldrig: ”Följ mig så blir du lycklig.” Istället lärde han ut vad det innebär att vara verkligt välsignad. Och hans lista var chockerande:

“Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket. Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden. Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska mättas... Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, för dem tillhör himmelriket. “(Matteus 5:3–10)

Det låter inte som glada människor. Men enligt Jesus är det de som verkligen är välsignade. De kanske inte är framgångsrika enligt världsliga mått, men de är en del av Guds rike, och det i sig gör dem välsignade.

Här finns en djup paradox: strävan efter lycka leder sällan till lycka. Istället är det ofta de som lever troget inför Gud (som tjänar andra, som ger, som offrar) som upplever äkta lycka. I dagens värld har lycka blivit grunden för alla beslut. Om något lovar lycka, gör vi det. Om det hotar vår bekvämlighet, undviker vi det. Det är därför många undviker äktenskap eller barn. De fruktar kostnaden i form av frihet, pengar och tid. Men blir de lyckligare utan dessa saker? I de flesta fall, nej. Många upptäcker att deras oberoende, självstyrda liv känns ensamma och tomma.

Samtidigt upptäcker de som väljer den svåra vägen med familj ofta en djup glädje. Fråga föräldrar, och många kommer att säga: ”Att ha barn är den bästa upplevelsen i livet.” Naturligtvis är det svårt att vara förälder. Det innebär sena nätter, sjukhusbesök, gräl och oändliga utgifter. Men genom att lyda Guds bud att ”vara fruktsamma och föröka er” (1 Mos 1:28) finner de välsignelse. Även de som inte medvetet tänker på Gud upplever den glädje som kommer av att delta i hans plan. I föräldraskapets svårigheter är de välsignade, och i den välsignelsen finner de lycka.

Jag minns när jag gick med i den kristna organisation som jag fortfarande tjänar i. Min farfar, som var pastor men också en praktisk man, varnade mig: ”Du försöker göra något som bara rika barn i Amerika har råd med.” Han hade inte fel. Vår organisation erbjuder inga löner. Om man inte kommer från en rik familj är livet som oavlönad kristen arbetare extremt svårt. Vid den tiden hade min familj ekonomiska problem och kunde inte hjälpa mig ekonomiskt. Jag var ofta hungrig eftersom jag ofta inte hade pengar att köpa mat för. Nu är det bättre, men jag tjänar fortfarande mindre än minimilönen. Och ändå ångrar jag ingenting. Jag valde att tjäna Gud som svar på hans kallelse, och jag känner mig djupt älskad och använd av honom. När jag dör kommer jag inte att ångra att jag tjänat Gud, jag kommer bara att vara tacksam för chansen att få tjäna honom.

När Thomas Jefferson och de andra grundarna av USA förklarade ”liv, frihet och strävan efter lycka” som oförytterliga rättigheter i självständighetsförklaringen, trodde de att de gav människor som var olyckliga friheten att sträva efter lycka . Men efter mer än två århundraden verkar det som om strävan efter lycka har gjort många människor mindre lyckliga.

Sann lycka kan inte gripas, den måste tas emot. Jesus sa:

“Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det.” (Matteus 16:25)

På samma sätt finner de som jagar lyckan aldrig den. Men de som ger upp den jakten, som lever för Gud istället för sig själva, upptäcker ofta att lyckan har kommit till dem, tyst, oväntat och som en gåva.